”Vad jag har på mig säger inte vem jag är och vad jag vill”

frihet

När Leah var på semester i Grekland följde några män efter henne och hennes kompisar. Då tänkte hon att det berodde på att de inte var “anständigt” klädda. Men en hotellägare fick henne att tänka om, skriver hon.

En sommarnatt i Grekland betyder nöje och glädje. Du hittar ungdomar, vuxna och barnfamiljer. Det är härligt och man njuter av folkets sommaranda. Men det är en tidsfråga innan den glädjen tas ifrån kvinnan.

Fram på småtimmarna, efter att ha promenerat på stan, valde min vän och jag att återvända till hotellet vi bodde på. Där skulle vi ta en sista blick över balkongen och prata om livets ljuvligheter. Men det var något i luften och vi kunde inte riktigt slappna av. Vi hörde män tala till oss och de försökte fånga åt sig vår uppmärksamhet. De hade gått med oss hela vägen utan vår kännedom. Vi återvände in till rummet som låg på nederplan och där tittade männen även in genom fönstret som vi hade i rummet. Då skapades en rädsla inom oss och vi sprang till hotellreceptionen för att be om hjälp.

Natten var hemsk och vi kunde inte sluta fundera över händelsen.

Morgonen därpå pratade vi med hotellägaren och vi sa att det kanske berodde på att vi inte var anständigt klädda. Då sa han: ”Stopp!” Det blev tyst en stund. Därefter fortsatte han: ”Vad har era kläder med denna händelse att göra?”

Jag fick genast en tankeställare. Vad är det kläder styr? Jag bär vad jag tycker om. Jag pratar inte genom min klädsel. Vad jag har på mig säger inte vem jag är och vad jag vill. Man får vara uppklädd, känna sig vacker och bära klänning, det betyder inte ”kom och ta mig”. Jag är en kvinna och vill ha respekt.

Detta gäller alla kvinnor, inte bara unga studenter som mig utan även dem som har mer makt. Jag såg häromdagen en bild på Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra. Hon tycks vara anständigt klädd under riksdagens möten. Men när hon sedan är på Melodifestivalens efterfest och bär byxor med glittrigt linne; innebär det då att hon är mindre trovärdig? Ska man då se henne som ett objekt istället för en kvinna som vill bestämma över sig själv?

I media pratar man dagligen om männens syn på kvinnor och hur man måste sätta stopp på objektifiering av kvinnor. Det är viktigt att man bemöter män och kvinnor lika. Men ändå sker inte den förändring som man vill se. Det kan bero på diverse saker. Jag vet inte om det beror på hur man är uppfostrad som barn eller om det kan vara något man lärt sig senare i tonåren. Hos vem ligger då ansvaret att lära ut att man ska se kvinnan som en människa och inte som ett objekt? Redan i ung ålder borde man kunna ge någon typ av undervisning kring detta viktiga ämne för att brottslighet mot kvinnor ska kunna minskas eller inte finnas alls.

Hur hade situationen sett ut ifall jag och min vän inte hade fått hjälp? Det kanske hade gått ett steg för långt. Ifall dessa två män hade haft kunskap och förstått att kvinnor precis som de är människor och vill respekteras kanske situationen inte hade uppstått.

Det pratas mycket om sådana händelser som sker dagligen i världen. Det är många som uttrycker sin åsikt i media om att detta är fel. Men när ska det bli en förändring? När ska det sättas stopp på sådana här händelser? Det räcker nu! Varje kvinna bör få känna sig säker.

Leah

Annonser